På väg till skolan gick jag som vanligt förbi Victors hus. Jag hade försökt göra mig äkta fin. Klänning och klackar, vilket inte var det smartaste jag gjort. Jag skulle tagit mina gymnastikskor istället. När jag gick över åkern trampade jag snett. Genast stod Victor där bredvid mig...

-Bea, hur gick det?

-Jodå, det funkar väl, sa jag och försökte resa mig upp. Men foten vek sig under mig, igen. Det gick överhuvudtaget inte att stödja på den.

-Bea, den är nog bruten, iallafall ordentligt stuckad. Håll i dig, sa han och bar upp mig. Genast satte han fart mot huset.

-Ok, är det där också en av dina vampyrgrejer, sa jag och var helt chockad av farten.

-Hahhah, ja, nu måste vi få tag på Mamma eller Pappa, de är läkare, sa han, lade mig på hans soffa och sprang och hämtade sin pappa.

-Hej Bea, mitt namn är Marcus, sa han med en fin, brittisk brytning.

-Öh, Hej, sa jag och gjorde en grimas av smärta.

-Ja, nu kanske vi borde kolla på din fot innan ni missar skolan, sa han.

När vi kom till skolan var det rast. Hela gänget satt som vanligt vid bänkarna ovanför trappan. Det pinsammaste var att Victor bar mig upp för trappan. Det var alldeles för jobbigt att gå eftersom min fot var spjälad. Som tur var hade jag inte brutit den, bara stuckat den.

-Bea, vad fan har du gjort? sa Anton och skrattade, du är då obotligt klantig.

-Typ blivit tillsammans med Victor, pucko. sa Anna och knuffade till honom. Och han är vampyr, tänkte jag.

-Med foten, men visst säkert det också, sa han.

-Jag stukade foten. Dessa jävla skorna är omöjliga att gå i, sa jag och Victor satte ner mig på en av bänkarna och satte sig bredvid mig.

-Det var ju surt. Vi som tänkte tvinga er att gå på Liseberg imorgon.

-Det fixar sig, det du inte klarar att gå kommer jag bära dig, sa Victor och alla började skratta.

-Jag visst, gör du det. Alla trodde självklart att jag skrattade, men både jag och Victor visste att han skulle bära mig till månen om det behövdes.

Och det blev så. Vi bestämde att vi skulle åka till Liseberg efter skolan imorgon. Vi slutade ändå vid tolv. Lärarna hade studiedag.

Till och från lektionerna bar Victor mig, trots mina protester.

-Hahahh, Victor, vad är detta. Övar du för imorgon, sa Jakob och det fick alla att skratta.

-Ja, varför inte, hon går intet långt med den foten, svarade han och log. Han har ett speciellt sätt att le på. Det gör honom nästan snyggare än vad han redan är, vilket borde vara omöjligt. Det är nästan overkligt.

( Fortsättning följer. / h)

 

Bellz

17 augusti 2009 16:44

Sv:Tack så jätte mycket :D

Jag läste precis det du hade skrivit och jag gillade det, du är duktig ;)
Hoppas du har en bra dag, och jag ser fram emot en fortsättning ;)

http://mytwilight.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är vampyr. Jag är en vampyr, en blodsugande odödlig, sjukt snygg varelse. Det är faktiskt sant, jag ser annorlunda ut, jag är snyggare, blekare och min röst har förändrats. Det gick bara inte att hålla hemligt för mina kompisar. Familjen har av n...

(Jag är jätteledsen att jag inte skriver mkt nu, men 99% av min tid går åt till skola, resten sover jag. Men jag ska försöka skriva iaf en gång i veckan, eller varannan.. SRY.. Puss<3) //h ...

Hur skriver man detta på bästa sätt? Det var i fredags han kom hit, direkt efter skolan. Mamma och Pappa verkade tycka om honom, och Gabriel fullkomligt avgudade honom. Jag har tänkt på en sak, mitt liv är nästan precis som Bella Swans. Eller kanske ...

Jag och min fot knallar på så långt det går. Victor bär mig tyvärr fortfarande en del trots mina protester, jag trodde inte att det fanns någon som var envisare än mig. Skolan var som vanligt idag, första lektionen var gympa, vilket gjorde min lärar...

Det enda vi gjorde i skolan idag är tagit skolfoton. Jag hade vitsvart randig tröja och jeans. På fotot där vi fick klä oss lite hur vi ville, spexfotot var hela klassen klädda i 80talskläder. För mig blev det rosa tights, blå body och blåa benvärmar...